emmaocherik

 Då var det gjort, det allra första ultraljudet, gud vilken obeskrivlig känsla! Allting började med att jag och älsklingen åkte hemifrån en god tid i förväg och tur var väl det, för att hitta parkering skulle visa säg var en ren omöjlighet! På vägen till sjukhuset bad jag en tyst bön i mitt hjärta, jag bad om en frisk och livlig bebis och det
var precis vad jag hade i magen! När vi hade hittat parkering och var på väg in till huvudentren sken solen så varmt i mitt ansikte och då tänkte jag; den här dagen kunde inte ha varit vackrare men oj den blev avsevärt mycket vackrare när vi fick se dig! Väl i väntrummet var jag väldigt nervös, vet inte riktigt varför men man vill ju givetvis att allting ska vara bra med bebisen och så. När barnmorskan/sjuksköterskan kom ut och hämtade oss kände jag hur pulsen steg ytterligare, shit nu var det alltså dags på riktigt! Jag fick lägga mig på bristen och så hade hon på något väldig kall kletig smörja på min mage och så började hon själva undersökningen. Både jag och älsklingen hade blivit informerad tidigare om att inte bli nervösa ifall hon var helt tyst när hon undersökte.
 Det betyder inte att någonting är fel utan mer att de som undersöker är så koncentrerade på den lilla bebisen.

Vår tjej som gjorde undersökningen var jättegullig och hon förklarade vad hon undersökte och gick igenom hela
lilla ängeln. Men att jag har ett busfrö i magen är det ingen tvekan om för hon som gjorde undersökningen kunde inte hitta älsklingens ena arm för hon/han gömde den för henne, hihi hon fick leta ett bra tag innan hon såg att du lilla busis hade gömt den under dig! Sedan fick vi se ditt ansikte i närbild och hur du sög på tummen, kan man bli vackrare låg jag och tänkte på britsen. Nej, för du är halva mig och halva erik. Du kommer bli världens vackraste lilla unge. Det roligaste av allt under undersökningen var när barnmorskan sa att vårt barn har en riktig pluttmun/pussmun och det råder ju inga tvivel om vart du har fått den ifrån. Jag har nämligen pussmun så det bara skriker om det! Allting såg bra ut och bebisens storlek var helt normal, vi blev dock framflyttade en vecka för beräknad födelse så i början av augusti kommer busfröet titta ut! Efter undersökningen lunchade jag och erik på sjukhuset och sedan skjutsade han mig till ett shoppingcenter nära sjukhuset där jag gick i några timmar, hittade lite smått och gott och nu är jag hemma igen. Tänkte fotografera de som vi hittils har skaffat till lilla miraklet,
kika gärna in senare om ni vill se babysmått och gott!

Kram / Emma

                                                           Tills sista andetaget älskling <3