emmaocherik

Dessa tankar, allting bara snurrar. När kommer lilla älsklingen, kommer det komma igång tidigare än beräknat datum eller kommer jag gå över tiden. Hur vet jag när det är dags? Hur kommer jag hantera smärtorna?
Kommer jag tappa kontrollen eller vara sansad?

Jag har stort förtroende till mig själv och min kropp. Jag har genomgått en själslig förvandling de senaste året och har lärt mig att älska mig för den jag är. Jag vet att jag är stark, envis och oerhört beslutsam men ändå känner jag den här känslan komma krypande, känslan av att jag inte kan ha kontroll över situationen. Jag blir rädd eftersom jag inte har en aning om vad som komma skall. Kanske är det bäst så. Att man inte vet.

Men det känns som jag har gjort allt, sedan tidigt in i graviditeten har jag läst på om förlossningen, jag vet om de olika skeddena, jag och älsklingen har gått föräldrarutbildningen där vi har pratat om förlossningen, vi har varit på en stor föreläsning om förlossningen, jag har läst allt material jag har kunnat komma över på nätet, jag har lånat böcker, jag har läst på om smärtlindring, jag har läst andas berättelser. Jag undrar hur det kommer gå, och jag vill att det ska vara över nu. Allting kommer vara värt besväret det finns det ju ingen tvekan om men vägen dit
känns tung, lång, varm och inte helt spikrak.

Behöver en kram precis just nu.