brev till ängeln.
Min lilla ängel. Det är mamma som skriver. Vill bara börja med att säga, jag längtar efter dig. Den här väntan känns underbar och ändå så obegriplig. Förstår inte att du som ligger i mig kommer andas utanför min mage i sommar. Åh, vill bara pussa på dina kinder, gnugga dina små fötter i mitt ansikte, gå soliga promenader med dig och pappa. Åh, vår solstråle du förstår inte hur efterlängtad du är. När jag blundar ser jag ditt lilla ansikte framför mig, hur du kisar mot solen och ler åt mig och pappa. Jag vill vagga dina hjärtslag till ro och stilla all din gråt med sång och kärlek. Nu börjar mamma märka att du blir större, du växer så det knakar och jag kan inte föreställa mig det magiska ögonblicket när jag få se dig mitt älskade barn. Har föreställt mig den stunden många gånger men jag tror att det blir ännu bättre än vad jag någonsin kunnat ana. Du är i den skrivande stunden 16 veckor gammal. Så liten men ändå så stor. Jag läste om din utveckling och det visade sig att du kunde göra kullerbytor i magen, är det därför jag kanske känner lite i magen? Vår lilla krabat. Så länge du trivs så är jag nöjd. Du får röra på dig hur mycket du vill. Det finns inget mysigare än när jag får som fjärilar i magen och förstår att det är du mitt mirakel som sprattlar. Utanför mitt fönster trillar snöflingor ner från himlen, jag lovar att jag ska fånga en åt dig. Det spelar ingen roll om det är kolsvart på himlen för du får alltid mammas hjärta att stråla som en sol.
Mamma älskar dig. Pappa också.